Musik på Gästis.
Den ligger där som en ridå. Som en vag dimma i bakgrunden. Det är inte alltid man tänker på den. Så plötsligt kanske den drar igång på allvar och en hel stråkorkester dundrar på med ett dramatiskt, klassiskt stycke. Eller så lystrar man lite extra för det är en låt eller visa man känner igen på något sätt, man vet inte från vart. Kanske funderar man tyst på, men herregud vad är det här? Kan de verkligen spela det här? Ja, det är många som har påpekat eller undrat över vår musik som spelats i foaje och matsal genom åren. Det är ingen vanlig hiss-musik som kommer från våra högtalare. Är det ok att spela politisk musik på ett hotell? Kan man växla från att ha spelat lilla väna Lisa Ekdahl ena stunden till att nästa stund få höra pampig marschmusik? Nationalteatern eller Norah Jones? Ja, på Hotell Gästis känns det helt naturligt och självklart med allt detta. För vem kan låta bli att ryckas med när Benny Goodman gungar loss i sin Sugar Foot Stomp. Edith Piafs känslomässiga musik och kubanska toner med passion, rytm och nostalgi ofta i stororkester-versioner har också sina självklara platser i Gästis salar. Om ni har chansen leta upp Afro Cuban All Stars och deras låt A toda le gusta så får ni själva höra...
Vem väljer då detta undrar ni.. jo Lasse ägaren så klart med stor hjälp av Elisabeth! Med god smak i att blanda olika stilar men även ett syfte att provocera och också underhålla vid alla tillfällen...
Vem väljer då detta undrar ni.. jo Lasse ägaren så klart med stor hjälp av Elisabeth! Med god smak i att blanda olika stilar men även ett syfte att provocera och också underhålla vid alla tillfällen...
Nationalteatern.
(Foto: Pressens Bild)
Norah Jones
(Foto: Danny Clinch)
Om den urvattnade maten och kokboksporr.
Det är fullt upp på hotellet just nu. Det bakas, springs, dukas, lagas mat så pass mycket att jag inte hunnit med att titta till bloggen. Men appropå mat så har jag funderat lite....
"Aldrig förr har den äkta råvaran, den genuina matlagningen och den hemlagade maten värderats högre än nu. Ändå är det ingen som har tid att faktiskt laga maten. En motsägelse med tanke på att den västerländska människan aldrig har haft mer fritid än nu. Hur hamnade vi egentligen här?"
Detta citat är från Landet Brunsås en programserie som sändes på svt i våras. Frågor de tog upp i dessa program är något jag ofta går och funderar på, särskilt när man jobbar i köket på Gästis. Dagligen hanterar vi mat och det krävs både inspiration och kreativitet för att sätta samman en intressant, god, näringsrik men inte minst vacker buffé för uppemot 100 gäster varje kväll. Att jag har ett stort matintresse är ganska självklart eftersom jag valt att jobba med mat. (Tja i och för sig finns det ju en hel del människor som jobbar med mat med ett stort och nästintill skadligt ointresse för matlagning, om man följde TV4s program "Matakuten" om skolbespisningar i Sverige kunde man få många goda exempel på detta...) På senare år har jag dock även blivit allt mer intresserad av innehåll i mat samt hur den produceras. Läser man Mats-Eric Nilssons bok Äkta vara blir det lätt att man i kapitel efter kapitel lyckas elda upp sig av oro, äckel samt ilska över vad mat som säljs och serveras i Sverige varje dag innehåller samt hur den hanteras. För några år sedan visste inte många vad ett E-nummer stod för. Nu finns det listor i mängd för varje ingrediens och folk ögnar igenom varje innehållsförteckning som finns innan de handlar.
Det är viktigt vad vi äter och man måste också inse att hur vi producerar mat, mer och mer i fabrik samt i löpande band-principen, har förändrats oerhört de senaste 50 åren. Samtidigt pratas det om mat som aldrig förr. Det visas matprogram i varje kanal på bästa sändningstider. Kokboks-försäljningen slår alla rekord. Dock verkar det finnas ett ointresse hos många för vad man stoppar i sig. Efter att ha sett den flirtande Leila Lindholm smaska sig igenom en halvtimma i tv-rutan, bakandes "världens godaste chokladtårta" eller Jamie Oliver laga hälsosam medelhavsmat går var och varannan svensk ut i köket och stoppar in en pappkartong fylld med något beige/grått ibland brunaktigt i mikron för värmning i 2,5 minut. Motsägelsefullt ja! Men sanningen är att vi inte kan leva upp till den idylliska drömmen av dignande fyllda bord från kokböckerna. Vi har inte tid då vi ska hinna med allt det där som husmödrarna 1950 inte gjorde. Internetdating, shopping, renovera köket, spinning, viktiga möten, vinprovning med tjejgänget, semestra i Thailand, plugga till tentan, facebookande, curla fram och tillbaka med barnen än dit än hit och så jobb jobb jobb så klart. Detta har naturligtvis matindustrin tagit fasta på och tjänar miljoner på att vi inte hinner, orkar eller ens kan laga ordentlig mat från grunden. Med noga utvalda, billiga ibland helt näringsfattiga eller rent av farliga råvaror fyller de maten för att sedan kunna sälja en färdigrätt för över 60 eller till och med 70 kr. Socker, salt, smaktillsatser, färgämnen, stabiliseringsmedel, konserveringsmedel är vanliga för att få maten att smaka någorlunda och ens hålla ihop konsistensmässigt på tallriken. (Vem visste för övrigt vad allt detta var för 50 år sedan...?) Vi har därmed blivit beroende av socker och salt. Fler och fler barn vill ha Scans färdigköttbullar för att de hemlagade "smakar konstigt". Då kan jag, liksom de bakom programmet Landet Brunsås, tycka att det är något fel i landet Sverige. När inte ens ett av det mest svenska vi har, som köttbullen, får vara äkta längre.
Nu har många företag istället gjort en kovändning och marknadsför sina varor allt de kan med ord som "fritt från konserveringsmedel" eller "precis som hemlagat". Hemlagat i fabrik tänker jag...
Därför blir kokböckerna en flykt till hur det skulle kunna vara, hur man egentligen vill ha det... något ouppnåeligt. Som porr fast med mat. Man läser, bläddrar, dregglar lite... mmm. Bilderna är stylade med rödrutiga dukar och vackra skålar, maten perfekt upplagd med mycket färg som tilltalar och maten framstår som lagad med kärlek och omsorg. Blommor som dekoration, vinglas som skapar feststämning och leende vackra människor sluter upp och umgås runt det fantastiska buffé-bordet.
Jag kan tipsa om denna Facebook-sida som har sin syn på saken: Dyrare mat, NU!
Jag återkommer säkerkligen till denna fråga....
/Mat-Åsa
"Aldrig förr har den äkta råvaran, den genuina matlagningen och den hemlagade maten värderats högre än nu. Ändå är det ingen som har tid att faktiskt laga maten. En motsägelse med tanke på att den västerländska människan aldrig har haft mer fritid än nu. Hur hamnade vi egentligen här?"
Detta citat är från Landet Brunsås en programserie som sändes på svt i våras. Frågor de tog upp i dessa program är något jag ofta går och funderar på, särskilt när man jobbar i köket på Gästis. Dagligen hanterar vi mat och det krävs både inspiration och kreativitet för att sätta samman en intressant, god, näringsrik men inte minst vacker buffé för uppemot 100 gäster varje kväll. Att jag har ett stort matintresse är ganska självklart eftersom jag valt att jobba med mat. (Tja i och för sig finns det ju en hel del människor som jobbar med mat med ett stort och nästintill skadligt ointresse för matlagning, om man följde TV4s program "Matakuten" om skolbespisningar i Sverige kunde man få många goda exempel på detta...) På senare år har jag dock även blivit allt mer intresserad av innehåll i mat samt hur den produceras. Läser man Mats-Eric Nilssons bok Äkta vara blir det lätt att man i kapitel efter kapitel lyckas elda upp sig av oro, äckel samt ilska över vad mat som säljs och serveras i Sverige varje dag innehåller samt hur den hanteras. För några år sedan visste inte många vad ett E-nummer stod för. Nu finns det listor i mängd för varje ingrediens och folk ögnar igenom varje innehållsförteckning som finns innan de handlar.
Det är viktigt vad vi äter och man måste också inse att hur vi producerar mat, mer och mer i fabrik samt i löpande band-principen, har förändrats oerhört de senaste 50 åren. Samtidigt pratas det om mat som aldrig förr. Det visas matprogram i varje kanal på bästa sändningstider. Kokboks-försäljningen slår alla rekord. Dock verkar det finnas ett ointresse hos många för vad man stoppar i sig. Efter att ha sett den flirtande Leila Lindholm smaska sig igenom en halvtimma i tv-rutan, bakandes "världens godaste chokladtårta" eller Jamie Oliver laga hälsosam medelhavsmat går var och varannan svensk ut i köket och stoppar in en pappkartong fylld med något beige/grått ibland brunaktigt i mikron för värmning i 2,5 minut. Motsägelsefullt ja! Men sanningen är att vi inte kan leva upp till den idylliska drömmen av dignande fyllda bord från kokböckerna. Vi har inte tid då vi ska hinna med allt det där som husmödrarna 1950 inte gjorde. Internetdating, shopping, renovera köket, spinning, viktiga möten, vinprovning med tjejgänget, semestra i Thailand, plugga till tentan, facebookande, curla fram och tillbaka med barnen än dit än hit och så jobb jobb jobb så klart. Detta har naturligtvis matindustrin tagit fasta på och tjänar miljoner på att vi inte hinner, orkar eller ens kan laga ordentlig mat från grunden. Med noga utvalda, billiga ibland helt näringsfattiga eller rent av farliga råvaror fyller de maten för att sedan kunna sälja en färdigrätt för över 60 eller till och med 70 kr. Socker, salt, smaktillsatser, färgämnen, stabiliseringsmedel, konserveringsmedel är vanliga för att få maten att smaka någorlunda och ens hålla ihop konsistensmässigt på tallriken. (Vem visste för övrigt vad allt detta var för 50 år sedan...?) Vi har därmed blivit beroende av socker och salt. Fler och fler barn vill ha Scans färdigköttbullar för att de hemlagade "smakar konstigt". Då kan jag, liksom de bakom programmet Landet Brunsås, tycka att det är något fel i landet Sverige. När inte ens ett av det mest svenska vi har, som köttbullen, får vara äkta längre.
Nu har många företag istället gjort en kovändning och marknadsför sina varor allt de kan med ord som "fritt från konserveringsmedel" eller "precis som hemlagat". Hemlagat i fabrik tänker jag...
Därför blir kokböckerna en flykt till hur det skulle kunna vara, hur man egentligen vill ha det... något ouppnåeligt. Som porr fast med mat. Man läser, bläddrar, dregglar lite... mmm. Bilderna är stylade med rödrutiga dukar och vackra skålar, maten perfekt upplagd med mycket färg som tilltalar och maten framstår som lagad med kärlek och omsorg. Blommor som dekoration, vinglas som skapar feststämning och leende vackra människor sluter upp och umgås runt det fantastiska buffé-bordet.
Leila.
Ibland blir miljön viktigare än innehållet - ett vackert kök
vill alla se när de tittar på matlagning.
(Bild från http://www.bonniertidskrifter.se/)
Jag kan tipsa om denna Facebook-sida som har sin syn på saken: Dyrare mat, NU!
Jag återkommer säkerkligen till denna fråga....
/Mat-Åsa
Mattias Gardell ombord på Ship to Gaza.
Som ni kanske alla hört vid detta laget attackerade Israel biståndsfartyget Ship to Gaza i går morse. Hittills har det kommit in uppgifter, nästan enbart från Israeliskt håll, att 10 människoliv har krävts i attacken. Ombord på Mavi Marmara fanns Mattias Gardell (en av initiativtagarna och språkrör för Ship to Gaza, professor i religionshistoria vid Uppsala Universitet) som tog emot Leninpriset förra året på Hotell Gästis. Även hans fru Edda Manga fanns med på skeppet. Enligt uppgifter från Aftonbladet har både Gardell och hans fru samt fyra andra svenska fängslats. De är dock oskadda. Ännu är det inte klart om de kommer att stanna i Israel för en rättsprocess eller om de väljer att åka hem. Men enligt Jonas Gardell, Mattias bror, skulle han tro att de väljer att stanna i fängelse och ta en eventuell rättsprocess.
Man kan se attacken ur många perspektiv och naturligtvis finns det många åsikter men det är onekligen fruktansvärt när man väljer att angripa en fredlig hjälpsändning på internationellt vatten. Israel har nu utmanat hela världen att ta ställning och gjort sig många fler fiender på bara några få dagar. Aftonbladet skriver: "Bordningen i mörker och med tungt beväpnade kommandosoldater nedfirade från helikoptrar förstärker intrycket av en militär aktion. Det här var ingen normal avvisning. Israel har en historia av att strunta i internationella lagar när det passar dem." Så klart har attacken redan fördömts av många, bland annat Turkiet. FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon säger: "Jag är chockad över rapporterna om döda och skadade människor ombord på båtarna med humanitära förnödenheter. Jag fördömer detta våld."
Jag funderar också på om man i all uppståndelse, dramatik och fokusering på denna händelse tyvärr kanske glömmer av själva kärnfrågan - att Israel just nu blockerar ett stort antal människor i Gaza från livsnödvändiga förnödenheter. På P3 gick de än längre i sin analys och vandring bort från "kärnfrågan" och ställde frågan om händelsena kommer att påverka det svenska valet till höst. Vad tror ni? Vad tycker ni? Vad känner ni?
/Åsa
Här finns Gardells och Mangas blogg med rapportering från fartyget: http://eddamanga.blogg.se/
Mattias Gardell
Man kan se attacken ur många perspektiv och naturligtvis finns det många åsikter men det är onekligen fruktansvärt när man väljer att angripa en fredlig hjälpsändning på internationellt vatten. Israel har nu utmanat hela världen att ta ställning och gjort sig många fler fiender på bara några få dagar. Aftonbladet skriver: "Bordningen i mörker och med tungt beväpnade kommandosoldater nedfirade från helikoptrar förstärker intrycket av en militär aktion. Det här var ingen normal avvisning. Israel har en historia av att strunta i internationella lagar när det passar dem." Så klart har attacken redan fördömts av många, bland annat Turkiet. FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon säger: "Jag är chockad över rapporterna om döda och skadade människor ombord på båtarna med humanitära förnödenheter. Jag fördömer detta våld."
Jag funderar också på om man i all uppståndelse, dramatik och fokusering på denna händelse tyvärr kanske glömmer av själva kärnfrågan - att Israel just nu blockerar ett stort antal människor i Gaza från livsnödvändiga förnödenheter. På P3 gick de än längre i sin analys och vandring bort från "kärnfrågan" och ställde frågan om händelsena kommer att påverka det svenska valet till höst. Vad tror ni? Vad tycker ni? Vad känner ni?
/Åsa
Här finns Gardells och Mangas blogg med rapportering från fartyget: http://eddamanga.blogg.se/
