Ibland blir det lite för mycket...
...men så är det när man jobbar på hotell. För någon vecka sedan hade vi ett stort buss-sällskap plus andra övernattande gäster på hotellet. Av någon anledning lyckades alla komma till matsalen och äta samtidigt. Kö in, kö till buffén, ont om bord, personal som rusar fram och tillbaka, personal som blev sjuk... Inte konstigt att det såg ut som det gjorde i disken. Mikael jobbade denna kväll och lyckades fota.
/Åsa
Musik på Gästis.
Den ligger där som en ridå. Som en vag dimma i bakgrunden. Det är inte alltid man tänker på den. Så plötsligt kanske den drar igång på allvar och en hel stråkorkester dundrar på med ett dramatiskt, klassiskt stycke. Eller så lystrar man lite extra för det är en låt eller visa man känner igen på något sätt, man vet inte från vart. Kanske funderar man tyst på, men herregud vad är det här? Kan de verkligen spela det här? Ja, det är många som har påpekat eller undrat över vår musik som spelats i foaje och matsal genom åren. Det är ingen vanlig hiss-musik som kommer från våra högtalare. Är det ok att spela politisk musik på ett hotell? Kan man växla från att ha spelat lilla väna Lisa Ekdahl ena stunden till att nästa stund få höra pampig marschmusik? Nationalteatern eller Norah Jones? Ja, på Hotell Gästis känns det helt naturligt och självklart med allt detta. För vem kan låta bli att ryckas med när Benny Goodman gungar loss i sin Sugar Foot Stomp. Edith Piafs känslomässiga musik och kubanska toner med passion, rytm och nostalgi ofta i stororkester-versioner har också sina självklara platser i Gästis salar. Om ni har chansen leta upp Afro Cuban All Stars och deras låt A toda le gusta så får ni själva höra...
Vem väljer då detta undrar ni.. jo Lasse ägaren så klart med stor hjälp av Elisabeth! Med god smak i att blanda olika stilar men även ett syfte att provocera och också underhålla vid alla tillfällen...
Vem väljer då detta undrar ni.. jo Lasse ägaren så klart med stor hjälp av Elisabeth! Med god smak i att blanda olika stilar men även ett syfte att provocera och också underhålla vid alla tillfällen...
Nationalteatern.
(Foto: Pressens Bild)
Norah Jones
(Foto: Danny Clinch)
Vår kock.
Det var ett tag sedan den tatuerade kockens skratt hördes i köket men nu är han tillbaka. Inge. Pappaledigheten har gjort honom gott och med ny kraft och inspiration tar han plats vid spisen igen.
Inge är en riktig gammal räv på hotellet som har varit med i över tio år. Om man skulle beskriva han inriktning på mat skulle det nog bli "husmanskost goes thai". Det blir många klassiska rätter som kålpudding, stekt fläsk med löksås och pannbiff. Men detta varvas vissa kvällar eller luncher med rätter som har asiatiska influenser och kryddor som koriander, chili och ingefära.
Om ni har vägarna förbi köket, kika in och säg välkommen tillbaka till Inge. Han tycker om att samspråka med gäster.
PS; ja som ni kanske misstänker provar jag olika inställningar och effekter på bilderna...
/Åsa
