Hotell Gästis blogg

I fredags var det Citron- och limekaka till konferensgästerna. En ny kaka jag bakade av tips från Ann-Charlotte i receptionen. Syrlig, krämig och len.

 

/Åsa

Här följer sista delen av Leninpriset-följetången.

Efter uppträdanden och prisutdelning på Varbergs Teater begav sig Jan Myrdalsällskapet till Hotell Gästis där årsmöte med påföljande middag och festligheter stundade. Utsände reporter Gustaf (från hotellet så klart) beskriver kvällen.

Festligheterna fortsatte under kvällen på Hotell Gästis. Jan Myrdalsällskapet höll sin årsstämma och därefter följde givetvis bad i Leninbadet. Vid 20:30-tiden kunde pristagarna, sällskapets medlemmar samt andra prominenta gäster hugga in på en diger buffé.

Matsalen blev såklart fullsatt.

Det bjöds sedan på ännu mer förstklassig musikunderhållning. Lucas Stark och Karl-Gunnar Malm framförde visor av bl.a. Allan Edwall och Dan Andersson. Till allas stora förtjusning spelade även Fria Proteatern ytterligare ett par låtar.

Roy Andersson visade mer film. Bl.a. en scen ur Cykeltjuven av Vittorio De Sica. En scen där pantsättningen av lakan spelar en central roll och som kom att bli en starkt bidragande orsak till att Roy själv ville bli filmare. Visningen av Roys egen kortfilm Härlig är jorden lockade till många hjärtliga skratt. Stämningen var hög under hela kvällen och festen fortsatte till långt fram på småtimmarna.

/Gustaf

Tomas Bolme, Anders Forslund samt Stefan Ringbom, tre glada herrar, från Fria Proteatern går upp på scen med mycket energi och lust. Med gitarr och kontrabas varvat med dragspel levererar de främst sina tolkningar av Vysotskijs visor. Vysotskij, rysk skådespelare, sångare och poet, skrev samhällskritiska låtar som under sovjetregimen spreds till stor del illegalt på kassettband. Han producerade ett enormt antal av sånger. Fria Proteatern lät 1987 göra en teaterföreställning och en LP-skiva med Vysotskijs visor, betitlad Sånger av Vysotskij.

 

Liksom Guldapan blandar trion in mycket humor i sitt framträdande. Att de har en bakgrund inom teatern är också uppenbar då de lever sig in i musiken och rollerna, replikerar varandras text-rader med precision. Man ser en känsla för lågmäldhet och finkänslighet för att i nästa sekund göra tvära kast och ge sig in i rungande stämsång. Det är starka röster och starka sångtexter. Tomas Bolme gör flera solon med en dov melankolisk ton akompanjerad av bas och gitarr. Vysotskijs texter kretsar kring allt ifrån yrkesstolheten hos en ficktjuv - "en första klassens tjuv" i låten Formuleringen till Ninka om en man som förälskat sig i en svåråtkomlig kvinna som han bara måste ha. Det handlar om människor av kött och blod, om verkligheten som den ser ut när den inte är så vacker eller enkel. Kärlek, kneg och knog, brott och fylla, burlesk humor. Det är texter som kräver en tydlighet för förståelse hos publiken vilket bandet naturligtvis har. Ska man vara pretentiös kan man säga att Vysotskij skriver om den lilla människans utsatthet och ensamhet i den stora världen. Samtidigt, när jag ser de tre stå gungandes på scen tänker jag, detta vill man ju dansa till!

 

Bolme och company sparar kanske ändå det bästa till sist då de klämmer i med en sång förärad Bonnier-dynastin i Bonnieroperan. Det är briljant så klart, bitskt och perfekt tajmat. Satir som hållit i snart 40 år, låten kom för första gången 1972.

 

 

Jag läste någonstans att ryska hiphopartister gör coverversioner eller egna sånger som försöker efterlikna Vysotskijs utlevelse och attityd.

Slutligen lite fler läs- och lyssnartips:

För mer av Vysotskijs texter se detta.

Bonnieroperan på youtube hittar ni här.

För mer info om familjen Bonnier läs här.

 

/Åsa

 

Åter till prisutdelningen och tillställningen den 10 april vid Varbergs Teater.

 

När jag anländer något sen efter mitt receptions-pass har Guldapan redan hunnit riva av ett antal låtar. Guldapan är ett Gästis-relaterat åtta-mannaband, antalet varierar från spelning till spelning, som uppträder med egenkomponerade låtar. Med sig på scen har de förutom gitarr och bas även bland annat bongos, tvärflöjt, saxofon, tamburin och virveltrumma. Ett mångskiftande band med andra ord. En bättre start på tillställningen kunde man inte få. Guldapans låtar har mycket bas och trumma samt humoristiska och raka texter skrivna med känsla. Anknytningen till 70-talets proggmusik är uppenbar och härligt nostalgisk, dock inte enbart med politisk underton.

 

 

Sista låten de spelar är "Portmonän" vilken handlar om en kille från Laholm. Den är från en pjäs de aldrig skrev klart för tre år sedan. Man ser att många på teatern gungar med till musiken och ler, vad annat kan man göra när åtta man står på scen och ger järnet. Inlevelsen och naturligheten på scen är härlig att se. Att en av killarna uppträder i tofflor säger ganska mycket om hur Guldapan går sin egen väg och inte följer tidens trender inom musiken. Kanske kan Guldapan till viss del kan sammanfattas med citatet på deras myspace-sida: ”Affärer och handel, nej tack. Kultur och nöje, ja tack.” Jag vill se, och höra, mer av detta band! Tills dess har jag deras låt ”Solen” på repeat från myspace-sidan…

 

/Åsa

Lördagen den 10 april var det då dags för uppföljningen av förra årets uppståndelse då Mattias Gardell tog emot första upplagan av Leninpriset. Då begav det sig på Hotell Gästis men i år var Jan Myrdalsällskapet förutseende nog att boka in cememonin på Varbergs Teater. Tur var väl det, för upp emot 200 personer hade samlats i lokalen för att ta del av ungefär 3 timmars blandad underhållning. Den unga bandet Guldapan inledde tillställningen vid 13.30 och följdes upp av ett välkomnande av Gästis ägare Lasse Diding. Därefter steg 3-manna bandet Fria Proteatern med Tomas Bolme upp på scenen och tolkade bland annat Vysotskij. Vidare i programmet följde själva prisutdelningen där först Jan Myrdal höll ett längre tal och Cecilia Cervin pratade om och till de båda prismottagarna. Både Roy Andersson (Leninpriset) och Kajsa Ekis Ekman (Robespierrepriset) fick självklart ordet och Roy visade även en servärd kortfilm om AIDS.

I Teaterns foajé stod författaren Henning Mankell

och Roy Andersson före prisutdelningen

 

Böcker och filmer av Andersson men även Myrdal fanns att köpa,

några delades även ut gratis

 

Teatern var så gott som fullsatt på första parkett,

de första raderna var reserverade åt Jan Myrdalsällskapet

Guldapan hade ett skönt gung och trumbeat

 

Jan Myrdal talade länge och väl om såväl sina

böcker som erfarenheter och tankar

 

Jag, och min flygande reporter Gustaf, kommer naturligtvis presentera och beskriva ceremonin och även den åtföljande festligheten på hotellet i kommande inlägg. Hav tålamod!

/Åsa

Ett snabbt inlägg angående en föreläsning som äger rum ikväll på Folkets Hus i Varberg.

Erik Fosse, norrman tillika läkare, var en av få som lyckades ta sig in i Gaza under den intensiva offensiv som Israel drev på dagarna efter julafton 2008. Tillsammans med kollegan Mads Gilbert beskriver han i boken "Ögonen i Gaza" (Översättning: Cajsa Mitchell, Ordfront) vad de kallar för "sina helvetesveckor", där alltifrån 600 till 1400 dödades av israelisk militär, ca en tredjedel var barn. Hallands Nyheter inleder sin recension av boken med orden: "Ett västerländskt vittnesmål är viktigare än tusen palestinska". Något som säger ganska mycket om det medieflöde som ständigt kommer från detta infekterade geografiska område. Boken är en skildring av hur ett helt folk systematiskt bestraffas i kampen mot terrorister. Den är detaljrik och brutal. Det är ögonskildringar av läkare som under flera dygn pressas till sitt yttersta i sitt yrke. Där journalister inte tilläts inträde får istället dessa agera röst inifrån. I en mängd tidningar och tv-kanaler världen över fick de beskriva och berätta om dödade och skadade och om svårigheten att arbeta som läkare i ett så gott som isolerat krigsområde. Gaza har som sagt en konfliktfylld historia, strider har pågått näst intill kontinuerligt i drygt 60 år och det är inte utan att boken kan tolkas olika. Är det två människor som beskriver mänskligt lidande eller är det rent av ett politiskt ställningstagande? Utan tvivel är det en stark bok.

Erik Fosse, som naturligtvis bor på Gästis under vistelsen i Varberg, föreläser alltså ikväll på Folkets Hus kl. 19.00. Jag lyckades fånga honom en kort stund på hotellet och bad om en bild vilket han vänligt ställde upp på.

/Åsa

Alla känner väl till Sven Wollter som man sett i otaliga svenska klassiker, t.ex Raskens för att bara nämna en. En personlig favorit är dock Änglagård där hans dåvarande fru Viveka Seldahl gjorde en fantastisk roll som en bitsk och bitter Rut. Denne Wollter dök upp i vår monter på Tur-mässan. Lasse har haft kontakt med honom sen innan och de samtalade en stund innan Sven var tvungen att traska vidare.

 

Sven och Lasse.

Vi får se om Sven dyker upp i fler sammanhang tillsammans med Gästis. Det återstår att se. Han var på strålande humör kunde konstateras och vår egen Ellen fick inte bara en autograf utan även en liten visa som Sven stod för. En gammal visa som skrivits till just en "Ellen". Han lyckades sjunga igenom nästan hela medan Ellen leende stod bredvid. Efter det fick han som sagt skynda vidare till sina uppdrag.

 

/Åsa

Vi var tre som jobbade i fredags-kväll. En helt lagom kväll med mycket badande gäster, några middags-sällskap och en välbesökt bar men ändå en relativt lugn afton. Vid halv tolv-snåret droppade jag och Clara av och Mikael stängde vid tolv. Därefter var det dags för påskfirande och några dagars ledighet iallafall för min del.

Jag vid grytan.

 

Clara ikväll badvakt och extra i köket.

 

Mikael i receptionen.

 

/Åsa

Har ju fortfarande inte berättat allt från Mässan i Göteborg. Trots det ständiga flödet av människor genom och förbi montern kunde man faktiskt urskilja både en del vänner men även en hel del kändisar. Till exempel Claes Malmberg, Harald Treutiger mfl, de flesta var antagligen där på diverse uppdrag. När jag såg Kjell Eriksson stå och titta nyfiket mot vår monter, den var ju trots allt ganska uppseendeväckande, kunde jag inte låta bli utan gick fram och hälsade. Han visade sig vara väldigt trevlig och precis lika så där nyfiken och kvittrande glad som han brukar vara i tv och radio. (Han har ju bland annat jobbat på p3 och kanal5 med the Voice.) Naturligtvis undrade han vad Lenin hade med vårat hotell att göra. Därför berättade jag så klart om hotellet och Varberg och han tyckte det var intressant men kanske lite knäppt på ett roligt sätt. Han är ju inte helt obekant med galna saker i Halland dock efter sitt "studiebesök" i Ullared i serien med samma namn. Kjell berättade lite om vad han jobbade med nu och självklart bjöd jag in honom till Gästis om han skulle ha vägarna förbi. På Mässan stod han i SAS monter. Jag behövde knappt fråga innan han gladeligen ställde upp på bild sittandes i våra fåtöljer i montern.

"Vart har vi nu Varberg...?"

Jag kom ihåg att jag sett en bok av Kjell Erikssons namne, deckarförfattaren, och ville ge den till honom som en rolig grej. Det visade sig dock att någon hunnit före mig och tagit just denna bok från våra hyllor. (Alla fick ju varsin bok gratis som deltog i vår tävling...) Kan ju nämna att jag mötte Kjell på Mässan även dagen efter, på fredagen, och han hälsade glatt igenkännande. Denna gång gav jag honom en av våra fina badbollar med Leninmotiv på. Så håll utkik efter denna i sommarplurret.

"DÄR är Varberg!"

 

Hoppas vi ses på Gästis Kjelleman?

/Åsa